Till innehåll

Risken som kommer via leverantörerna

Stora industribolag har länge investerat kraftigt i att bygga avancerade skyddsvallar kring sina IT-miljöer. Cyberkriminella har därför i allt högre grad skiftat fokus mot den svagare länken i kedjan: underleverantörerna och de externa tjänstepartnerna. Här går vi igenom hur tredjepartsrisker faktiskt fungerar, incidenter från verkligheten och hur ni säkrar verksamheten genom att införa storbolagsstandard i rätt skala.

För ett växande industriföretag är rollen som specialiserad partner till större beställare en central del av affären. Men ett nära och digitaliserat samarbete innebär samtidigt att ni ofrånkomligt knyts till beställarens hotbild.

När en storkunds egna system är svåra att penetrera söker angriparna efter sidoingångar via leverantörskedjan. De kriminella aktörerna har sällan valt ert bolag på grund av er specifika omsättning, utan för att ni besitter betrodda behörigheter, integrationer och nätverkskopplingar in till större miljöer. Ni blir med andra ord språngbrädan som gör det möjligt att nå det slutliga målet.

Angriparna väljer vägen med minst motstånd

Att tredjepartsrisken eskalerat syns tydligt i oberoende branschdata. Enligt Fortinets Global Threat Landscape Report har antalet bekräftade ransomware-offer ökat med 389 procent på ett enda år, samtidigt som automatiserade verktyg har sänkt tröskeln för att snabbt kartlägga sårbara måltavlor. Rapporten konstaterar även att just industrisektorn drabbades hårdast av alla branscher.

Samma förskjutning mot externa aktörer framgår i Verizon Data Breach Investigations Report, där andelen incidenter med direkt inblandning av en tredje part fördubblades från 15 till 30 procent av samtliga intrång.

Den europeiska cybersäkerhetsmyndigheten belyser liknande fenomen i sin tematiska studie ENISA Threat Landscape for Supply Chain Attacks. Där framgår att 62 procent av attackerna mot kundorganisationer utnyttjade den etablerade tilliten till leverantören, och i 66 procent av fallen angreps leverantörens egen kod eller driftmiljö för att komma åt beställarens resurser.

Kaskadeffekten: När en underleverantör slås ut

Det krävs inga teoretiska modeller för att förstå vad som händer när en länk i kedjan brister. Verkliga händelser visar med obehaglig tydlighet hur snabbt ett angrepp sprider sig i sidled.

Ett talande svenskt exempel är intrånget mot systemleverantören Miljödata, där angripare slog till mot ett centralt administrativt system. Genom en enda komprometterad plattform påverkades över 160 kommuner och regioner samtidigt, och personuppgifter för miljontals medborgare läckte ut. Efterspelet blev kostsamt även juridiskt: Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) slog fast att hanteringen stred mot GDPR och dömde Miljödata att betala en sanktionsavgift på 1,8 miljoner kronor för säkerhetsbristerna.

Ett liknande mönster syntes vid den uppmärksammade attacken mot Tietoevrys datacenter. När ett ransomware slog ut delar av leverantörens driftsmiljö lamslogs verksamheten för en rad aktörer över hela landet: sammanlagt blev över 120 svenska myndigheter, riksdagen och flera av Sveriges mest framträdande företag drabbade av intrånget. Företag som själva inte hade drabbats av något direkt intrång tvingades hålla butiker stängda och ställa in leveranser enbart för att deras driftspartner låg nere.

Kostnaden för ett haveri i leverantörskedjan

När en leverantörsrelaterad incident inträffar blir följderna ofta mer långdragna än vid traditionella interna driftstörningar. Enligt IBM Cost of a Data Breach Report tar intrång via leverantörskedjan längst tid av alla att identifiera och begränsa – i snitt hela 267 dagar. Samma undersökning visar att 86 procent av de drabbade organisationerna upplevde direkta operativa driftstopp som försenade leveranser och stoppad produktionen.

Trots denna hotbild är beredskapen oroväckande låg. I rapporten Cyber Risk Navigator, framtagen av Radar Group och OneMore Secure, framgår att incidenter i leveranskedjan fördubblades mellan 2024 och 2025, samtidigt som 78 procent av svenska organisationer inte når upp till kraven i det europeiska NIS2-direktivet. Mognadsgapet är påtagligt och skapar en sårbarhet som drabbar alla led i affärskedjan.

Den mest riskfyllda användaren finns ofta utanför er egen organisation

Tredjepartsrisk har två sidor. Det handlar inte enbart om vad era kunder kräver av er, utan i lika hög grad om vilka behörigheter ni själva tilldelar era egna leverantörer, konsulter och underentreprenörer.

Många växande bolag ger externa partners generösa behörigheter för att underlätta det dagliga arbetet:

  • Fjärråtkomst (VPN eller RDP) utan krav på flerfaktorsautentisering (MFA).
  • Gemensamma administratörskonton som delas mellan flera konsulter.
  • Kvarglömda behörigheter och konton för projekt som avslutades för månader sedan.
  • Enheter som ansluts till företagets nätverk utan kontroll av operativsystem eller säkerhetsstatus (saknad device compliance).

Men om en underleverantör drabbas av ett intrång och saknar grundläggande skyddsåtgärder, är det deras stulna inloggningsuppgifter som används för att kliva rakt in i ert nätverk.

Fem steg för att hantera tredjepartsrisken

Att skydda sig mot risker i leverantörskedjan kräver inte att ni anställer en egen IT-avdelning på heltid. Däremot krävs det att ni tillämpar samma beprövade metoder som storföretagen lutar sig mot, anpassade för er verksamhetsstorlek:

  1. Tillämpa Zero Trust och minsta behörighet: Ge aldrig en extern part generell tillgång till hela nätverket. Begränsa åtkomsten strikt till de specifika resurser och mappar som krävs för det aktuella uppdraget, och kräv phishingresistent flerfaktorsautentisering på samtliga konton.

  2. Inför automatiserad livscykelhantering: Se till att externa konton har ett fast utgångsdatum och stängs automatiskt när uppdraget upphör. Manuella rutiner för att rensa bort konton fungerar sällan i längden.

  3. Kartlägg och kravställ era egna beroenden: Vilka externa system har åtkomst till era servrar och kunddata? Ställ tydliga motkrav på era leverantörer gällande kryptering, patchhantering och hur snabbt de måste larma er vid en misstänkt incident.

  4. Säkerställ en verifierad återställningsförmåga: En säkerhetskopia är bara en teoretisk trygghet tills den har testats i praktiken. Ni måste veta exakt hur lång tid det tar att isolera en smittad miljö och återställa affärskritiska system om en leverantörs uppkoppling komprometteras.

  5. Arbeta efter en strukturerad roadmap: Skapa en flerårig IT-plan som förenar daglig operativ drift med strategisk säkerhetsutveckling. Det gör kostnaderna förutsägbara och visar era beställare att ni hanterar risker systematiskt.

Storbolagsstandard i er skala

Att klara beställarnas säkerhetskrav är en direkt affärskvalificering som särskiljer er från konkurrenter som ignorerar riskerna. På Aros IT-partner hjälper vi er att implementera beprövade processer, modern identitetsstyrning och en stabil IT-arkitektur som skyddar både er och era kunder. Med en strategisk roadmap och närhet i leveransen ser vi till att er IT-miljö är rustad för morgondagens krav. Kontakta oss idag för mer info.

I denna artikel

Dags för storbolagsstandard i rätt skala?

Vi hjälper växande företag att få en mer strategisk, säker och proaktiv IT-miljö.

Fler nyheter